För ett par dagar sedan beslutade jag mig för att (ännu en gång) börja blogga igen. Jag vet inte riktigt hur många bloggar jag haft genom åren. Jag vet inte heller hur många gånger jag börjat blogga igen för att sedan efter ett tag tröttna eller känna att jag inte riktigt har tiden. Men någonstans inom mig finns alltid den där tjejen som tycker om att skriva och framför allt (som den nostalgiker jag är) älskar jag att kunna blicka tillbaka på saker man dokumenterat i sin blogg. Så nu kör jag igen och så får vi se hur länge det vara. Förhoppningsvis ett tag i alla fall. 

 

Jag tänkte börja med en snabb tillbakablick.

År 2012 passerade i rasande fart. Kanske är det faktiskt så att tiden går fortare med åren, och framför allt kanske sen man blev förälder.

Året började med mycket sjukdomar - jag minns att jag låg supersjuk i lunginflammation samtidigt som jag var mitt uppe i vår första riktigt långa praktik. Naturligtvis kunde jag inte infinna mig på praktiken när jag var så sjuk och jag funderade på hur jag skulle hinna ta igen mina missade dagar. Vi råkade även ut för magsjuka och influensa, förkyldning efter förkyldning. Men så brukar det ju vara den tiden på året. (Är ju likadant nu, hur många hör man inte som är sjuka? Januari, dra åt helsike.)

Praktiken fortskred, det var inte lätt men jag kände ändå att jag växte. (Har ju lite dokumenterat från den tiden här i bloggen.) De 7 veckorna som vi var ute fortskred rätt så fort trots allt, och sen var det byebye Vara och hej igen Trollhättan för ett kort tag.

Vi läste psykiatri vilket alltid intresserat mig något oerhört. Och jag hade turen att få göra min psykpraktik på psykosavdelningen på Falbygden. En praktik som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat - jag trivdes bra och tyckte det var lärorikt. Sjuksköterskeyrket fokuserar väldigt mycket på det fysiska planet - men det psykiska är också oerhört viktigt! 

 

Sommaren nalkades och lillebrorsan tog studenten (!)

 

Jag skulle för första gången sommarjobba på sjukhuset, avdelning 3 (ortopedi) som undersköterska. Jag trivdes väldigt bra där och lärde känna många fina människor. Det var nyttigt för mig att jobba på sjukhuset - naturligtvis var jag stundtals lite skräckslagen och funderade på hur i helsike det här skulle gå - kan jag ens tillräckligt? Men man kommer långt på att vara ödmjuk och att fråga mycket, och det är något jag är bra på. Och jag trivdes faktiskt i landstingskläderna; mina vita byxor och blåa tunika.

Jag jobbade ganska många veckor men hann ändå var lite ledig. Vi spenderade lite tid nere i skåne i mammas och pappas underbara sommarhus. Midsommarafton var regnig och vi dansade runt midsommarstången i stövlar och med paraplyet nära till hands.

 

 

Över huvud taget regnade det väldigt mycket tiden vi var där nere. Stundtals jätte mysigt, men stundtals fick jag panik på vädret och började desperat leta solresor. Plånboken fick dock tala och det blev inget. Men vi gjorde trevliga små utflykter. Bland annat till Zoo i Köpenhamn. Och vi hann med Astrid Lindgrens Värld, i Vimmberby. Det var en riktig höjdare!

En av sommarens höjdpunkter var ju såklart Lars Winnerbäck ihop med fina vänner på Läckö. Vilket kväll det var, helt klart. 

Sen kom hösten. Och jag minns ett datum otroligt väl. 1:a September. Min möhippa. Ja justeja, den lilla detaljen glömde jag nämna. Jag friade ju till min kära Erik på skottdagen. Och han svarade ja, så det var ju tur för mig!

Så en hel del bröllopsplanerande hann man med under året. Men eftersom denna "resumé" skulle bli kort så får jag försöka utelämna vissa saker. 

Men jag kan ju faktiskt nämna att jag hade enormt beslutsångest med bröllopsklänningen. Jag valde faktiskt först en helt annan än den det i slutändan blev, men som tur var så var det inga problem för Sickan (som jag köpte klänningen av) att jag ändrade mig. Hursomhelst - klänningen som det till sist blev - var så fantastisk att jag omöjligt hade kunnat vara nöjdare. 

Stort tack till min vän Kajsa som var med mig på ett flertal av turerna till Lundsbrunn.

Men återigen till möhippan som mina fina vänner ordnade. Vilken dag och vilken kväll det var. Jag var så otroligt rörd över det arbete de hade lagt ner för att göra min dag så bra som möjligt. Och så bra det blev! Dagen blev helt fantastisk! 

 

Anna och Kajsa blev min brudtärnor, och sen var det ju den där frågan, vem skulle vara toastmaster/madame? Efter lite funderade var valet självklart. Linda. En av mina äldsta och absolut bästa vänner. Som klippt och skuren för den rollen. Och jag hade en sån förbaskad tur att hon svarade ja när jag frågade henne.

Men då var bara frågan - vem skulle hon arbeta tillsammans med? Vi behövde någon mer toastmaster/madame. Jobbet blir ju lite lättare när man är två. Då kom vi att tänka på Eriks systrar som båda skulle passa i rollen som toastmadame. Till slut blev det Maria som bestämde sig för att "anta uppdraget" ihop med Linda - och jag ska säga er att bättre toastmadames hade inte kunnat gå att få. Så jäkla bra var dem. (Mer om detta framöver).

Nu får jag ta en liten paus här och fortsätta årsresumén imorgon. Hoppas ni hänger med!