Det är hårt att leva upp till sina egna krav. Nu får jag inte fram orden som jag har i huvudet. Men jag är så stressad jämt, av att hela tiden försöka leva upp till mina ambitioner att var en duktig student, en supermamma, en suverän flickvän och en riktigt bra vän. (Och däremellan helst hinna träna ordentligt också och ta hand om kropp och själ och ha ett pefekt välstädat hem!) Jag lyckas ju givetvis inte med alla dessa kraven, jag är ju bara människa. Och det gör att jag känner mig kass! Hela tiden finns där någonting att förbättra känner jag, jag känner mig aldrig nöjd och tänker bara att "du kan bättre, du borde även hunnit med/hinna med det och det och det och det..." Och det börjar bli riktigt jobbigt. Har haft en rejäl dos sömnproblem det senaste också. Det har inte heller förbättrat saken. Just nu vill jag bara ha en stor varm kram och kanske en axel att gråta lite mot. Det kan man behöva ibland.